Fritidsbåtshamnar

Det är i de grunda havsvikarna som vi ofta befinner oss med våra fritidsbåtar, både när de ligger i hemmahamn och när vi utövar ett aktivt båtliv i kust och skärgård. Samtidigt är detta några av de mest värdefulla områdena för livet i havet. Här är havets barnkammare där många fiskar och vattenlevande organismer lägger ägg och föder upp sina yngel.

Fritidsbåtshamnar är en miljöfarlig verksamhet och Miljö och hälsoskyddsförvaltningen gör återkommande tillsynsbesök. Vid besöken kontrollerar vi hamnens miljöpåverkan samt att lagstiftningen följs. Även tillsyn på mindre hamnar kan ibland göras då vi främst informerar om lagar, kollar hur egenkontrollen ska genomföras och diskuterar vilka möjligheter till avtal med större hamnar som finns.

I hamnen ska finnas en spolplatta ansluten till en reningsanläggning eller ett avtal med närliggande hamn som har en anläggning. Detta för att hindra att giftiga ämnen hamnar i mark och vatten. Giftiga färgflagor sköljs med spolvattnet och större färgflagor hamnar på spolplattan. Kontakta alltid Miljö och hälsoskyddsförvaltningen innan ni anlägger en spolplatta för att diskutera utformning och vilka skyddsåtgärder och andra driftvillkor som fritidsbåtshamnen ansvarar för. Spolplattan kan även kräva bygglov så kontakt kan behöva tas med Stadsbyggnadskontoret.

En spolplatta ska utgöras av en hård yta av betong eller annat beständigt, slätt material med avrinning mot en gallerförsedd uppsamlingsränna och vara stor nog så allt att spillvatten från tvättade båtar hamnar på plattan. Den ska ha tillräckligt stor slamavskiljare (beroende på förväntat vattenflöde), ett finfilter för att fånga upp de mindre partiklarna samt vara kopplad till en reningsanläggning med en provtagningsbrunn efter sista reningssteget.

Havstulpaner och alger som hamnar på spolplattan ska samlas upp och ställas för avrinning på plattan för att sedan tas om hand och behandlas som ett farligt avfall.

Krav på egenkontroll

Egenkontrollen kräver att det finns en utsedd miljöansvarig som ska informera båtplatsinnehavare om verksamhetens miljörisker och om hur dessa ska förebyggas och kontrolleras.

Egenkontrollen ska t.ex innehålla skriftliga rutiner för skötsel och underhåll av tvättanläggningen. Dokumentation bör t.ex föras av:

• Antal tvättade båtar
• Förbrukning av vatten
• Förbrukning av kemikalier
• Datum för tömning av slamavskiljare och filterbyte
• Uppkomna mängder farligt avfall
• Analysrapporter (resultatet från provtagningen av spillvattnet från tvättanläggningen)

Vad du kan göra

Det finns ett antal regler som gäller enligt lag. Men du kan även som båtägare göra en hel del för att skydda havet från giftiga ämnen och annan negativ miljöpåverkan.

Inför vår och höstarbetet kan du t.ex.

• Skydda marken och dig själv när du skrapar botten - Använd dammsugarskrapa som suger upp färgskrapet. Tänk på att färgskrapet är giftigt så lämna dammsugarpåsen i hamnens miljöstation.
• Välj färg med mindre giftinnehåll och måla sparsamt - Nästan alla båtbottenfärger eller antifoulingfärger är giftiga, även de som är godkända. Information om vilka färger som är godkända finns på Kemikalieinspektionens webbplats under Bottenfärger Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Bästa val är en hård färg utan gift i kombination med borsttvätt och spolning. Eller så kan du använda mekaniska metoder mot påväxten, prova t.ex. att tvätta skrovet några gånger per år.

OBS! Fartygsfärg och andra icke godkända färger som köps utomlands är förbjudet och kan vara straffbart att använda. Fartygsfärg innehåller högre halter av koppar och zink och är avsedda för fartyg som används i yrkestrafik och som körs på djupare vatten.

Motorservice bör göras på skyddad plats så kemikalier och farligt avfall inte kan läcka till omgivningen. Olja och glykol ska omhändertas som farligt avfall.

Farligt avfall

Miljöstationen ska ha kärl för alla olika slags farligt avfall. Blanda inte de olika slagen av farligt avfall!

Exempel på farligt avfall är oljor, glykol, spolarvätska, lösningsmedel, överblivna kemikalier, färgburkar, färgrester, slipdamm, förbrukat blästermedel, oljeförorenade trasor, avfettningsmedel, konserverings- och frostskyddsmedel, sprayburkar, oljefilter, elektronikprodukter, lysrör, glödlampor och slagvatten.

Toalettavfall

Från den 1 april 2015 infördes förbud mot att släppa toalettavfall från fritidsbåtar i hav, sjöar och inre vattendrag. Förbudet gäller över hela Sverige och för alla fritidsbåtar, förutom de som är K-märkta. Genom förbudet minskar utsläppen av kväve och fosfor. Förbudet innebär ett ökat behov av toatömning i hamnarna, som måste installera eller bygga ut mottagningsanordningar för toalettavfall.

För fritidsbåtshamnar gäller att de ska kunna ta emot avfall från fritidsbåtar som normalt använder hamnen. Karta över tömningsstationer utmed västkusten hittar du på Transportstyrelsens sida Hamnkarta för fritidsbåtar.

Alkylatbensin till utombordaren

De flesta utombordsmotorer till fritidsbåtar är 2-taktsmotorer med dålig förbränning. En stor del av avgaserna stannar i vattnet som små svävande vätskedroppar så välj om möjligt Akrylatbensin.

Mer information

Vill du läsa om vad du som båtägare kan gör för miljön så titta i Informationsbroschyren ”Båtägare -Tillsammans skapar vi en giftfri miljö”. Pdf, 2.3 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 2.3 MB)