Sök

Det här blogginlägget är äldre än ett år och kan (men behöver inte) vara inaktuellt.

BERÄTTELSE FRÅN ANHÖRIG

Jag ser min mamma, förut så stark - både mentalt och fysiskt, med förtvinad kropp och ett menalt psyke som ett litet barn. Skiftande, opålitligt men också nyfiket och kärleksfullt. Alzheimer tar över och förvandlar, raderar det inre av min mamma och lämnar endast hennes yttre kvar. Nu har det gått så långt så vi behöver låsa in dig mamma, avskild från din make och den vardagliga kontakten med familjen försvåras.

Pappa har vårdat dig hemma allt för länge - jag ser hur det har tärt och fortfarande tär på honom. Allt fokus är på dig, mamma. Den långa resan där du successivt försvinner och där du emellanåt förstår - inser vart du är på väg.

Alla beslut som ska tas med hjälpinsatser och boenden. Nu väntar vi på en plats för ett särskilt boende, du behöver tillsyn dygnet runt. Det finns inget ledigt. Kommunen har ingen beredskap för alla äldre som drabbas av demens. Tydligen får vi vänta på att någon annan ska dö. Det blir mycket känslor att hantera!

Kanske är det därför som det kallas anhörig-sjukdom. Det är lätt att välja ilska och bitterhet. Jag väljer kärlek och försöker fråga mig i varje stund: Vad är viktigt just nu?

Nu har jag möjligheten att vårda dig, klippa dina naglar och borsta ditt silverfärgade hår. Varmt smeka din av åren fårade kind, trösta dig när du känner dig rädd och osäker, ta din hand och leda dig rätt när du är vilse.

Men, det gör ont! Det var inte så här det skulle bli. Du skulle ju njuta av tiden med dina barn, lära dom att sticka, spela tennis, baka och berätta om hur livet var när du var liten, men nu finns inte orden där för dig. Du försöker tålmodigt men det vill sig inte.

Alzheimer tar över och förvandlar. Vad som händer där inne i ditt visa huvud får jag aldrig veta.Det är frustrerande att inte kunna hjälpa, att inte förstå, att vara otillräcklig. Det är frustrerande och det skär i mitt hjärta att inte kunna ge dig ett svar när du undrar varför du inte får komma hem.

När du ber mig om hjälp så är det enda jag kan göra att hålla din hand, sända dig ljus och kärlek och förvissning om att allt blir bra.

Du är odödlig! Mamma, jag älskar dig så! För alltid!


Ewa Hörnfalk Fahlèn


Anhörigstödets blogg

Hej! Vad kul att du besöker vår blogg!
Här kan du få en liten inblick i vår verksamhet. Du kan ta del av roliga händelser och se bilder från våra aktiviteter. Ibland skriver vi om sådant som är på gång i kommunen och som rör anhörigstödet.

Till Anhörigstödets bloggs startsida.

ikon

Senaste inläggen