varningsikon

2021-02-26

Kommunens verksamheter påverkas av covid-19

Varbergs kommun arbetar löpande med att anpassa verksamheten utifrån situationen.

Läs mer om Information med anledning av covid-19

Sök

2021-04-16

"Som att gå in i ett brinnande hus"

Att säga att de befunnit sig i pandemins skugga är fel. Jessica Botsjö, Carolin Andreasson och Carina Stjernström på Östergårdens särskilda boende har arbetat mitt i den. Nu är det åtta veckor sedan de fick sin andra vaccinationsspruta – och lättnaden är stor.

Jessica, Carolin och Carina, undersköterskor respektive vårdbiträde, sitter i personalrummet. Visiren ligger på bordet, men munskydden är på.
– Det känns nästan konstigt på fritiden när man är helt utan skyddsutrustning. Naket och bart! säger Jessica och ögonen smalnar av skratt över munskyddet.

När frågan kommer: ”Hur har det gångna året varit?” tystnar skrattet. För år 2020 har satt sina spår hos alla tre. Till sist svarar Carina:
– Det har varit fruktansvärt och jag kommer aldrig glömma den första tiden. Att gå till jobbet var som att stiga in i dödens väntrum. Jag var rädd, jätterädd.

Carolin nickar:
- Det kändes som att frivilligt gå in i ett brinnande hus, bekräftar hon.

Värst under våren

Det var värst under våren, när kunskapen fortfarande var låg om viruset och dess smittvägar.
– Med tiden lärde vi oss mer och mer och blev på så sätt tryggare. Och vi hade hela tiden ett jättebra stöd från kommunens skyddsteam, säger Carolin.

Idag är de alla vaccinerade med två sprutor. På Träslövsvägen 23 A-K har en extra hög andel av personalen vaccinerat sig – över 96 procent – jämfört med de ändå höga siffrorna på 90 procent som är snittet bland personal på särskilda boenden.
– Det var en stor lättnad, och bara självklart att göra det, säger Jessica.

”Gjort vårt bästa”

På Träslövsvägen har smittan härjat i omgångar, trots att personalen gjort sitt yttersta för att följa alla föreskrifter. Under det långa besöksförbudet fick deras arbete ytterligare en dimension:
– Vi har nästan fått ta de anhörigas plats. Och det kan man förstås inte, men vi har gjort vårt bästa för att finnas där för de som saknat sina nära och kära. Det har varit psykiskt påfrestande, både för oss och framförallt för våra boende, säger Jessica.

”För allas skull”

Kanske är det deras erfarenhet av att ha konsekvenserna av viruset så tätt inpå som bidragit till de höga vaccinationssiffrorna.
– Till och med jag, som tidigare haft lite reservationer mot vaccinationer, gjorde det utan tvekan. Det var så självklart. För våra boendes skull, för min skull, för allas skull, säger Carina.

De andra håller med. De två små sticken kändes som en befrielse.
– Allt sköttes också väldigt smidigt av Kommunhälsan, säger Carolin.
Hon och Carina hade lätt feber dagen efter första sprutan, annars har de inte känt av någonting.

Många som blivit friska

En sak vill de alla tre förtydliga, innan intervjun är slut. Och det är att alla som varit sjuka i covid-19 på deras boende har fått adekvat vård.
– Det har skrivits om en del fall där anhöriga har berättat hemska historier, och det är klart att det måste lyftas upp men det gäller ju inte generellt, säger Jessica.
– De flesta som kommer hit är över 90 år, och många har underliggande sjukdomar. Att patienter avlider hör tyvärr till vår vardag. Man får heller inte glömma att vi faktiskt har många patienter som klarat sig, och blivit friska, fyller Carolin i.

Längtar efter vardag

Idag längtar de tre allra mest efter att allt ska bli som vanligt.
– Det här året, säger Jessica, det har bara varit jobbet. För när man har kommit hem har man inte orkat någonting, anspänningen har gjort en helt dränerad på energi.
– Sen läser man om människor som struntar i restriktionerna, handlar och lever som vanligt. Jag har inte ord för vad jag tycker om det.

Det är de små, vanliga sakerna de saknar mest.
– Man hoppas ju att vaccineringen ska ge oss vardagen tillbaka, säger Carina.
– Jag struntar i sånt som att resa utomlands. Jag vill bara kunna fika på stan och krama mina äldre vänner.

ikon

Nyheter