Sök

Den här nyheten är äldre än tre månader och kan därför vara inaktuell.
2018-11-29

”Om detta måste vi berätta!”

Som vuxen människa med en förkunskap om vad som hände i Auschwitz och Birkenau under andra världskriget ger ett besök i arbets- och förintelseläger en annan upplevelse jämfört med elevers upplevelse då de ännu är i sin linda att kunskapa om det vi måste minnas och berätta om.
- Det är viktigt att eleverna inte känner sig tvingade att känna starka känslor under en sådan här upplevelse, säger Anna-Kerstin Fälth. Det är ok att inte kunna ta in allt vi mötte och såg, och lika viktigt att vi vid rätt tillfällen diskuterar det upplevda och sedda.

Anna-Kerstin Fälth

I en veckas tid befann sig Anna-Kerstin Fälth tillsammans med trettiofyra elever och tiotalet pedagoger och lärare i Krakow, Polen. En resa som årligen arrangeras av barn- och utbildningsförvaltningen på uppdrag av kommunstyrelsen och som bland annat inkluderar besök i arbets- och förintelseläger. Redan under bussresan söderut tog upplevelserna fart.
- Vi hade ju förberett oss genom föreläsningar och information på hemmaplan i veckor. När själva resan startade var det som om vi alla insåg vart vi var på väg och att en slags anspänning infann sig.

Anna-Kerstin Fälth berättar att filmer som visades under nerresan, och samtal som uppstod i bussen, förankrade förberedelserna och gav kunskapandet ytterligare en dimension.
- Det blev så påtagligt att vi reste mot något stort och viktigt. Dessutom hade vi ju olika uppgifter med oss att arbeta med och ta ansvar för. Eleverna ska redovisa resans mål, innehåll och syfte i olika sammanhang innan jullovet, och vi vuxna ska ha en beredskap att stötta eleverna i vad de skulle komma att vara med om under själva resan och också i efterarbetet som görs.

Förändrad undervisning

Väl framme i Krakow installerade sig resenärerna på hotellet. Dagen efter innebar tidig start, frukost på bussen och färd mot Auschwitz. Vid ingången till arbetslägret, och vid åsyn av den omtalade portalen med texten Arbeit macht frei, kom insikten om att ”detta har hänt på riktigt”, berättar Anna-Kerstin Fälth och fortsätter:
- Jag förstår ju givetvis att Förintelsen har ägt rum. Men att stå där på plats gav en helt annan närvaro av det som hänt. Dessutom ligger Auschwitz i direkt anslutning till byn Oświęcim vilket väcker frågor som om människorna som bodde där inte såg och förstod vad som hände? Eller inte klarade av att ta in det som hände?

Hon fortsätter reflektera kring hur röken, askan och inte minst lukten från krematorierna och de döda som fick ligga öppet i väntan på att brännas i någon av ugnarna måste ha märkts av i en radie på flera mil runt själva Auschwitz.
- Eleverna diskuterade detta en del, och drog paralleller till att stå bredvid och titta på när någon far illa. Att vara medlöpare eller inte ha mod att agera när någon är utsatt, fick en helt ny innebörd för dem, säger Anna-Kerstin Fälth. Jag tror att eleverna kommer att tänka och agera annorlunda om de möter sådana situationer framöver.

Anna-Kerstin Fälth vet att resan och upplevelserna kommer att förändra hennes undervisning i SO. Dels kommer hon att i tidigare årskurser än 7-9 ta upp ämnet, jämföra hur dagens samhälle förändras med tydliga nationalistiska strömningar, och låta demokratibegreppet ta större plats.
- Vad var det som drev nazisterna till det hat de gav utlopp för och som kostade miljoner människor livet? Hur hanterar vi mörka känslor och åsikter hos andra och kanske till och med i oss själva? På vilket sätt kan vi tala med varandra om svåra ämnen? All form av extremism måste vi i skolan bli mycket bättre på att bemöta och diskutera, och vi behöver definitivt stärkta kunskaper om hur.

Bryt ner och konkretisera

Anna-Kerstin Fälth kommer givetvis att lyfta resan med de elever hon undervisar idag och som går i årskurs 6 och 7. Med kollegor kan hon dessutom nu delta på ett annat sätt i samtal om Förintelsens konsekvenser, då hon likt flera andra lärare på Trönninge skola nu varit på plats.
- Även om läroplanens centrala innehåll för just Förintelsen ofta förläggs till årskurs 9, ser jag att vi kan bryta ner och konkretisera innehållet också i tidigare år. I religionsundervisningen kan faktiskt Förintelsen inrymmas i avsnitten om etik och moral, likaså när vi läser om judendomen. Att inte synliggöra Förintelsen utifrån ett judiskt perspektiv, är väl att missa en avgörande samhällsomvälvande del av vår religionshistoria, tänker jag.

Ämnenas ”vattentäta” gränser ger inte elever de bästa förutsättningarna att se samband i exempelvis samhälleliga händelseförlopp. Genom att samarbeta med kollegor som undervisar i olika ämnen, kan också Förintelsen ”odramatiskt” tillåtas plats i fler undervisningskontexter än det naturliga historieämnet.
- Jag ser att bland annat svenska, biologi och hemkunskap med fördel kan samarbeta runt livet i arbets- och förintelselägren. Att tänka till kring huruvida 300 kalorier per dag räcker för att orka arbeta kan ge förståelse för en del de livsvillkor som rådde i lägrena. Hur väderförhållande påverkar våra kroppar när vi inte får tillräckligt med mat, värme eller ens tillgång till torra kläder, en annan del. Lägg till den psykiska påfrestningen av att känna oro över familjemedlemmar som man inte vet vart de tagit vägen, eller om de ens lever. Det finns många ingångar att välja vad gäller Förintelsen och dess konsekvenser.

Gemensamt demokratiuppdrag

Att följa upp resan med arbete i klassrummet, spridning av erfarenheter och upplevelser är därför en viktig del i helheten med resan. Elever kan inte lämnas ensamma i efterarbetet, om effekt för lärande och bildning ska uppnås. Den löpande undervisningen, både före och efter resan, är viktig att skapa struktur och systematik för.
- Vi har fortfarande med oss ambitionen om en slags lärarhandledning och har stärkt strukturen kring resorna genom att ge konkreta litteraturtips, och tydliggjort kopplingen till läroplanens kap 1 och 2, säger Sabine Kohn, utvecklingsstrateg på barn- och utbildningsförvaltningen samt en av de fyra med uppdrag att driva processen med resor till Auschwitz.
- Med tanke på alla varbergslärare som sedan 1999 rest till Auschwitz och sett det du sett, upplevt det du upplevt, och tänkt liknande tankar som du - borde inte kunskapen redan finnas i lärarkollegiet i Varberg om hur man kan utveckla undervisningen om förföljelse, folkmord och förintelse.
- Jag tror att det är viktigt att fler ämneslärare än de som undervisar i SO erbjuds att åka med till Auschwitz och Birkenau. Det skulle kunna bidra till ett gemensamt görande i arbetslagen, och förståelse för att demokratiuppdraget, enligt kapitel 1 och 2 i läroplanen för grundskolan, ska bäras av alla verksamma lärare, oavsett ämne.
- Jag tror också det är viktigt att möjligheten till att delta i den här lärresan ges till alla på en skola när frågan om vem som ska resa lyfts. Jag är inte undervisande lärare för niorna på Trönninge skola, men det spelade ingen roll för mig eller eleverna. Nu delar jag något med niorna som ger oss en gemensam erfarenhet för fortsatt arbete.

Viktoria Struxsjö

ikon

Senaste nyheterna